www.bokavard.se
Just nu finns det fler än
2 100 bokningsbara tider
Bokavård.se blev listad bland sveriges 100 bästa sajter år 2015
Skriv ut artikeln

Intervju: När andras barn far illa

Vad gör man när man misstänker att andras barn far illa? Vilket ansvar har man som vuxen när man misstänker att ett barn har problem i hemmet? När barn mår psykiskt dåligt beror det vanligtvis på någon form av yttre påverkan. Ibland finns anledningen i barnets familj, och ofta hjälper det mycket att någon utomstående vuxen bryr sig om och engagerar sig.

Läkaren och docenten Anna Sarkadi arbetar på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala, samt forskar på folkhälsovetenskap för barn, socialpediatrik, med fokus på föräldrastöd. Här ger hon sin syn på hur vuxna kan hjälpa andras barn om de bara vågar, och förklarar vad en viktig vuxen kan betyda för ett barn som far illa.

– Det finns många rapporter som visar att svenska barn mår bra i allmänhet. De är oftast nöjda med sina relationer till kompisar och föräldrar, och trivs bra i skolan. Vi vet visserligen inte lika mycket om förskolebarn, men det vi vet tyder inte på några stora problem.

Men det finns ändå många barn i Sverige som mår dåligt på grund av omständigheter i sina familjer. Det kan exempelvis röra sig om små barn som har fått en otrygg anknytning till sina föräldrar. Det sker ofta när barnet under sina första år inte ges tillräckliga möjligheter att träna upp det sociala samspelet. Barnet behöver få den stimulans det ger när någon pratar till, tittar på och interagerar med barnet. Det är grundläggande, och barn behöver de här färdigheterna för att kunna reglera sina känslor och känna sig trygga. Det är inte alltid lätt att förstå de signaler ett barn med otrygg anknytning sänder ut, och ibland kanske signalerna är mycket vaga. Men ofta gör barnet saker som man som vuxen uppfattar som konstiga.

– Kanske börjar barnet slå på mamma när hon hämtar på förskolan, eller ignorerar pappa när han hämtar. Kanske blir barnet ledset på grund av något föräldrarna gör, men springer iväg för att inte kunna bli tröstat.

Att barn slår sina föräldrar eller springer iväg är ofta ett resultat av en vardaglig konflikt kring något som barnet är besviket över. Men händer det vid upprepade tillfällen och barnet verkar handla i panik kan det vara ett viktigt tecken på att något är fel. Ett barn som mår dåligt kan också vara överdrivet utåtagerande i lek med andra barn, eller extremt tillbakadragen.

– Och barn ska ha en hälsosam avvaktan mot främmande människor. Det är inte något fel med att barnet vill visa sig duktigt, svara på frågor och tala om vad hon kan göra. Men när ett barn släpper den fysiska integritetet är det inte bra. Det är ett varningstecken när ett barn är överdrivet öppet och kryper upp i knät på en vuxen person som det inte har träffat förut.

Barnets fysiska integritet ska fungera som ett skydd mot främmande vuxna. Gör den inte det kan det bero på längtan efter fysisk närhet eller att barnet inte har förmågan att avgöra vilka vuxna som man bör lita på.

En annan sak som man som förälder bör vara uppmärksam på är den typ av aggressivitet hos barnet där det inte ens efteråt tycks bry sig om den skada eller det lidande som det orsakar andra genom sina handlingar. Det kan förekomma i alla åldrar och innebär exempelvis att barnet ofta slår och biter andra barn och vuxna för att tillfoga dem smärta, plågar djur eller har sönder ett annats barns favoritsak för att göra det barnet ledset.

– Det behöver inte vara ett tecken på att barnet har det problematiskt hemma, men det är tillräckligt allvarligt i sig för att uppmärksammas eftersom den här typen av aggressivitet kan leda till sociala problem senare i livet.

För det mesta är föräldrarna uppmärksamma på sådana här problem, och kan då få bra hjälp genom föräldrastödprogram. Men kanske är de sällan närvarande i situationer då beteendet uppstår. Då kan det hjälpa att någon utomstående pratar med föräldrarna om problemet, så de i sin tur kan prata med sitt barn om beteendet.

Tonåringar som tar ansvar för familjen

En tonåring har andra möjligheter än småbarn att med hjälp av sina erfarenheter och sin intelligens möta svårigheter i sin familj, men det innebär inte att de mår bra i situationen.

– Som tonåring bör man ha en trygg hamn att utgå ifrån när man tar sig an den existentiella uppgiften att hitta sig själv och frigöra sig. Är det kaos hemma måste man kanske ägna sig åt det, och stannar då av i den egna utvecklingen.

Ju äldre barnet är desto större möjligheter har det att skydda familjen och ursäkta sina föräldrar, vilket inte är ett bra sätt att lära sig att ta ansvar.

– Istället för att ägna sig åt studier och kamrater får tonåringar i det läget lägga sin energi och tid på att ta ansvar för familjen. Det är en roll som kan vara skadlig för en tonåring, eftersom den egna utvecklingen riskerar att stanna upp på viktiga sociala och intellektuella plan. Det är lätt att underskatta de problem det innebär, just för att vi ser tonåringar som självständiga.

Barn som är så lojala mot sina föräldrar att de försvarar missförhållanden i hemmet och döljer problem som alkoholism och våldsamheter, gör det svårare för skolan eller socialtjänsten att uppmärksamma behovet av stöd.

– De maskerar och slingrar sig, de lär sig spelreglerna, ofta redan som ganska unga. Inte för att skydda sig själva i första hand utan för att de vill skydda sina föräldrar, trots att de har svikit dem. Ju äldre de är desto tydligare är deras bild också av vad som händer när polisen eller socialtjänsten ingriper, till exempel vid en misshandel. Det är inte lätt att be om hjälp när man förstår att mamma eller pappa kan hamna i fängelse, eller att syskonen tvingas flytta.

Symtom ofta kroppsliga

Ofta visar sig den psykiska ohälsan genom kroppsliga symtom.

– Ont i magen och huvudvärk är vanliga tecken på oro eller nedstämdhet. Tonårsdepressioner kan också ge andra fysiska symtom som exempelvis svettningar, muntorrhet och yrsel.

Hos barn över tre års ålder finns det ett samband mellan övervikt och psykisk ohälsa, men att ett barn har övervikt eller fetma behöver inte betyda att det mår psykiskt dåligt. Ett barn som inte äter kan också signalera att något är fel.

– Man ska tänka på att det finns barn som nästan alltid ogillar den mat de blir serverade utan att något annat problem ligger bakom. I tonåren blir det vanligare att barn, framför allt flickor, äter för lite när de mår dåligt. Det kan ha många orsaker, och problem i hemmet kan mycket väl vara en.

Anna Sarkadi poängterar att problem med grundläggande kroppsliga funktioner, som att äta, sova och att sluta med blöja, i sig absolut inte behöver vara tecken på problem och att de flesta barn har sådana problem någon gång.

– Men om det är flera funktioner som inte fungerar däremot, kan det vara ett tecken på att något är fel. Hos spädbarn kan det vara allvarligt om ett steg i utvecklingen dröjer onormalt länge. Om barnet aldrig börjar jollra och le kan det bero på att det fattas stimulans, men det kan även bero på andra saker som exempelvis hörselfel eller synfel.

Föräldrarnas insikt i barnens hälsa

En del föräldrar har i vissa skeden inte förmågan att förändra en familjesituation som är skadlig för barnen, vissa klarar ibland inte av att sätta barnens behov före sina egna. Ett fåtal föräldrar saknar i extrema situationer till och med förmåga att förstå och sätta sig in i att barnets psykiska hälsa kan försämras på grund av missförhållanden i hemmet. De mest allvarliga bristerna kan bero på exempelvis långvarigt drogmissbruk eller svår psykisk sjukdom. Men med hjälp av andra vuxna i familjens nätverk, kanske släktingar, grannar eller vänner, kan barnens förutsättningar att må bra ändå bli tillräckliga.

– Livet är inte rättvist, så är det bara. Inte ens i Sverige som är ett så fantastiskt land får barn samma villkor, trots att samhället är uppbyggt för att kompensera orättvisor. Hur det går när man blir vuxen handlar om vad man har för övriga resurser. Om alla barn får en bra förskola, en bra skola och förutsättningar att skaffa sig bra betyg så de kan studera på gymnasiet så har de flesta ganska bra förutsättningar trots allt. Har ett barn vuxit upp i en svår miljö men ändå haft en ansvarsfull vuxenvärld runt omkring sig finns det alltid ett större hopp.

En viktig vuxen

Men allt det här kräver en ansvarskännande vuxen, som vågar bli viktig för barnet och se till att det får förutsättningar det har rätt till. En person som tar sig tid att se hur barnet mår egentligen, och kanske till och med kan hjälpa barnet att hantera eller komma ifrån en miljö som är skadlig.

– Då kan berättelserna komma, men om vi vuxna spelar med bara för att vi är lite osäkra på hur allvarligt det är, så missas en chans att hjälpa barnet och lyfta ansvarsbördan från det. Man måste alltid våga se, oavsett ett barns ålder, att det mår dåligt, och våga lita på sin förmåga att vara en viktig vuxen. Det går alltid att erbjuda ett par lyssnande öron till det barnet. Det går igen i nästan alla berättelser från vuxna som växte upp under dåliga förhållanden: "Varför var det ingen som gjorde något? Var alla vuxna blinda?" Eller ännu värre, de vet att en del såg men ändå gjorde de inget. De är alltid besvikna på vuxenvärlden. Vi som vuxna måste fråga oss var vi har våra lojaliteter. Om en vuxen person ser barnet som den individ det är, ger barnet kärlek och uppmärksamhet är det otroligt betydelsefullt. Alla vuxna ska komma ihåg att de kan bli den viktiga personen.

Det finns också många berättelser om barn vars liv har vänt just därför att någon har lyssnat.

– Det kan vara en lärare, en vaktmästare på skolan, en granne eller moster. Vem som helst som ser, undrar och frågar. Oftast kommer berättelsen bara en gång, finns det ingen som lyssnar då kan barnet förbli tyst.

Förmodligen är många vuxna rädda för att inkräkta på andra familjers privata område.

– Bara för att man försöker ta reda på hur ett barn mår behöver man inte vara snabb att döma barnets föräldrar för det. Men ser man att ett barn alltid är jättesmutsigt, ständigt ledset, har tunna kläder på sig när det är kallt, då ska man inte gömma sig bakom att man inte ska lägga sig i. Man ska lägga sig i, fråga barnet hur det har det, och fråga igen.

Ett engagemang kan rädda ett barns hälsa

Om man misstänker direkta missförhållanden är det socialtjänsten man ska kontakta, och en anmälan dit kan göras anonymt.

– Men det är bra att veta att socialtjänsten har mycket större nytta av en anmälan som inte är anonym. Det är svårt att göra en utredning om det inte finns en källa att gå till med frågor och något att utgå ifrån. Sedan ska man veta att det är behovet av en utredning som man anmäler, inte en person.

Anna Sarkadi tycker att det görs för få anmälningar idag, även i vård och omsorg.

– I sjukvården har alla ansvar, även i skolan och på förskolan. Det blir lätt så att alla och ingen ser. I uppenbara fall görs det nästan alltid anmälningar, men i mer svårtolkade fall är folk nog rädda att förbruka förtroendet hos föräldern och barnet. Men om fler gjorde anmälningar skulle inte ansvaret ligga på några enstaka individer. Och signalen blir tydligare om det görs fler anmälningar.

Det finns en tendens att inte lägga sig i Sverige.

– Man kan ju hjälpa till på något annat sätt än genom en anmälan. Man kan försiktigt fråga om en familj behöver hjälp med något om man märker att barnen hamnar i kläm på något sätt.

Är man syskon till någon som mår dåligt på grund av hemmiljön kan man vända sig till en vuxen man litar på.

– Har syskonet vänt sig till en vuxen har den ett ansvar att göra något. Problemet är att det är just därför som barn ofta inte berättar när något är fel. De är så lojala, och är rädda för socialtjänsten, som har ett oförtjänt dåligt rykte på grund av den negativa bild som ofta förmedlas i media.

Även barn och ungdomar som själva far illa kan försöka hitta en vuxen att prata med.

– Bris, Barnens rätt i samhället, har barntelefon som man kan ringa till. BO, Barnombudsmannen, kan man också vända sig till. Skolkuratorn eller skolsköterskan är ofta bra att prata med också. Många barn känner förtroende för sin lärare, och lärare har också en bred referensram för att kunna avgöra om något känns avvikande.

Röda korsets jourhavande kompis och Nationella hjälplinjen kan också lämpa sig väl att kontakta för barn och ungdomar.

I vård och omsorg har personalen en juridisk skyldighet att anmäla missförhållanden till socialtjänsten. När ett barn själv väljer att prata med till exempel en lärare eller läkare om allvarliga problem i hemmet, får den personen med andra ord inte väga förtroendet som barnet har visat mot plikten att anmäla. Om barnet väljer att prata med en privatperson, som då blir barnets viktiga vuxna lyssnare, om allvarliga missförhållanden i hemmet finns inga lagliga skyldigheter för den personen. Men om det är uppenbart att barnets psykiska och fysiska hälsa är i fara väger naturligtvis en anmälan till socialtjänsten tyngre än barnets förtroende för sin viktiga vuxna kontakt.

Att vara en vuxen lyssnare innebär i första hand att man pratar med barnet, förklarar ärligt hur man ser på barnets situation och försöker inge hopp. Om man vill göra en anmälan till socialtjänsten bör man fundera på om det är möjligt att prata om saken med barnet och föräldrarna innan anmälan görs.

Även vuxna har för det mesta ett behov av att prata med någon som är kunnig och professionell på området, innan man gör något så drastiskt som till exempel att anmäla sin misstanke om missförhållanden till socialtjänsten. Organisationerna ovan går bra också för vuxna att kontakta för frågor, eller för att bara prata med någon om en situation där man känner ett ansvar för att göra ett barns liv bättre.

Senast uppdaterad:

27 februari 2013 10:02

Skribent:

1177.se

Granskare:

Allt innehåll är granskat och godkänt av 1177 Vårdguidens redaktion. 1177 Vårdguiden svarar för innehållet med undantag för eventuella fel som uppstått i samband med överföringen till Bokavård.se.

1177 Vårdguiden logo

Få erbjudanden & nyheter!

Skriv in din e-postadress här för att få senaste nytt och bra erbjudanden från våra kliniker.

Var vänlig vänta...