Nu kan du boka skönhetsbehandlingar online! Besök Glamma.se redan idag.
www.bokavard.se
Just nu finns det fler än
4 700 bokningsbara tider
Bokavård.se blev listad bland sveriges 100 bästa sajter år 2015
Skriv ut artikeln

Krönika: Att leva med någon som får cancer

av Henrik Gustafson

Min fru Anna drabbades av bröstcancer ett halvår efter vi fått vår dotter Tilda. Som närmast anhörig är det svårt att ställa om på samma sätt som den som själv är sjuk. Inuti den som får en allvarlig sjukdom utlöses en känslomässig lavin och över en natt sker omställningen från ett vanligt liv till en kamp för överlevnad. Naturligtvis drabbas man även som anhörig av en krisreaktion. Men strax gör sig vardagen gällande med måsten och borden, nu med nya bördor – läkarbesök, undersökningar och behandlingar. För den som står närmast kan det snabbt bli fullt sjå med att få ihop en fungerande vardag.

Min Anna var en stark och socialt begåvad kvinna. Hon var fast besluten att besöket i cancerland var tillfälligt. På ytan kan den som är dödssjuk se fullt frisk ut, känna sig fysiskt frisk och utåt vilja framstå som stark och frisk. Men inuti gnager oro, rädsla, ilska, ensamhet, ångest och sorg. Det är mycket att bearbeta och hantera. För även om man kämpar för att bli frisk så är det oundvikligt att inte börja förbereda sig på att man kanske förlorar kampen. För dig som anhörig kan det bli tvära kast mellan din partners hopp och förtvivlan. Hopp om att behandlingar ska vara effektiva och misströstan vid minsta tecken på motsatsen. Som anhörig gäller det att vara lyhörd för när det dags att släppa allt och lyssna.

Som anhörig gäller det att vara lyhörd för när det dags att släppa allt och lyssna.

Min Anna engagerade sig intensivt och djupt. Hon ville förstå sin sjukdom och försäkra sig om att hon fick den bästa vården. För henne var det ett krig och hon höll sig själv ytterst ansvarig för utgången. Anna ställde höga krav på stöd och krävde mitt hundraprocentiga engagemang från dag ett. Kraven ledde till påfrestningar i vår relation. Utmaningen för mig var att hon ställde om från normalt liv till krig. När jag var på jobbet låg hon i skyttegravarna vid fronten och grävde kunskap och nätverkade. Jag fick jag ofta höra att jag inte förstod fastän jag gjorde mitt bästa. Några gånger uppmanade hon mig att hjälpa henne att söka nya rön. Men det var svårt, kunskapsmässigt var jag akterseglad redan dagen efter cancerdiagnosen. I praktiken kunde jag inte göra så mycket mer än att lyssna, men det var också det viktigaste.

Tuffa behandlingar

Cancerbehandling, i synnerhet den tuffa sort min Anna fick, förändrar personer. Cellgiftsbehandling för med sig en hel rad fysiska problem. Anna blev ofantlig trött, mådde illa, fick huvudvärk, ömmande fötter och händer, nagelproblem och mycket annat. Hennes kvinnlighet och sexlust fick en rejäl knäck till följd av bröstoperation, håravfall, viktuppgång, dålig hy, känsliga slemhinnor, svamp med mera. Annas självkänsla prövades hårt. Med tuff och långvarig cellgiftsbehandling är det vanligt att man får allt svårare att fungera som människa. Med cancerjargong kallas det ”cytohjärna”.

Med tuff och långvarig cellgiftsbehandling är det vanligt att man får allt svårare att fungera som människa. Med cancerjargong kallas det ”cytohjärna”.

Ganska tidigt märkte jag att Anna började få svårare att planera, strukturera och organisera. Stresströskeln sjönk och hon blev alltmer detaljfokuserad. I början hade jag väldigt svårt att förstå varför hon inte kunde se längre än till nästa sak som måste göras – och varför det var så otroligt viktigt att den gjordes före allt annat.

Även som frisk hade Anna ett stort kontrollbehov, men hon var otroligt skärpt och hade ett fantastiskt bra minne, så ingen tänkte på det. När minnet började svika och förmågan att planera och prioritera minskade blev hon alltmer känslostyrd. Behovet att ha kontroll på läget ökade – och med det antalet lappar och listor. Men ofta hade hon inte ork och förmåga att göra allt som stod på lapparna. Kraften rann snabbt och helt oanmält ur kroppen och det var oerhört frustrerande att hela tiden underskatta sin förmåga. När hon upplevde att hon tappade kontrollen fick hon panikångest.

Som om inte allt detta var nog så är en otrevlig biverkan av cellgifter att hormonproduktionen störs med klimakterieproblem, vallningar och humörsvängningar, som följd. Humöret prövades extra hårt av smärta i samband med operationer, strålning, dåligt fungerande lymfsystem och nerver i kläm. Och med återfall och spridning av cancern kom dödsångest och depressioner.

Konflikter blev svårare att lösa

Det svåraste av allt var att bli berövad en grundläggande förutsättning för en fungerande relation – schysta spelregler för konfliktlösning. Att hantera konflikter var något som vi var duktiga på och som utgjorde ett viktigt fundament i vår relation. Sjukdomen och den tuffa behandlingen begränsade alltmer Annas förmåga att hantera en komplex omvärld. Det kan man lösa genom att reducera allt till svart och vitt. I den världen finns bara en karta, en väg, ett perspektiv, en lösning. Ett inte alldeles ovanligt beteende hos den som blir sjuk är att testa om partnern står pall. Så var det för oss. Konflikter kunde starta med bagateller och snabbt kulminera, ibland med hot om separation. Med en rationell utgångspunkt är det alltid någons fel. Men dessa konflikter har inte rationell grund, och därför inte heller någon rationell lösning.

För mig är allt detta cancermonstret som förändrade och tog min fina Anna, våra liv, vår framtid och Tildas mamma. En omvälvande och avgörande insikt för mig var att inse att det var cancermonstret som blev arg på mig, inte min vän. Jag insåg att det är lönlöst att bli arg tillbaka och försöka ta konflikter med ett cancermonster – det ledde ingenvart men sårade min vän. Det Anna behövde var ju extra mycket kärlek. Jag blev en väloljad vindflöjel och det räddade relationen. Även om jag blev rätt hygglig på att handla enligt denna insikt var aldrig jag helt nöjd utan kände mig hela tiden otillräcklig och ensam. Att skriva av mig för byrålådan blev en oerhört viktig ventil.

Både som drabbad och anhörig är det viktigt att inte sluta planera saker som båda mår bra av. 

 

Cancern förändrade vår vardag på ett påtagligt sätt. Någonstans på vägen tryckte vi på paus och slutade planera livet på det sätt vi var vana att göra. Planeringshorisonten var inte längre än ett par dagar framåt i tiden, ibland timmar. Kalendern blev helt tom! Det var för stressfyllt att ha inbokade aktiviteter som vi inte visste om Anna skulle orka genomföra.

Vi tänkte att det skulle vara lättare att hantera planer som bara berörde oss. Kanske en enkel middag på restaurant, gå på bio, eller andra opretentiösa saker som ändå sätter lite guldkant på en småbarnsförälders liv. Det här var saker vi båda ville göra och som vi gjorde, men på kort varsel när Anna orkade. Vi träffade även vänner på middag och liknande, men all planering gjordes dag för dag och lades på en enkel och otvungen nivå. Både som drabbad och anhörig är det viktigt att inte sluta planera saker som båda mår bra av. Konsten är plocka fram förslagen först när orken, viljan och lusten finns att genomföra aktiviteterna och att lägga sig på rätt nivå.

 

Senast uppdaterad:

11 januari 2012 11:57

Skribent:

Henrik Gustafson

Granskare:

Karin Lignell, 1177.se

Allt innehåll är granskat och godkänt av 1177 Vårdguidens redaktion. 1177 Vårdguiden svarar för innehållet med undantag för eventuella fel som uppstått i samband med överföringen till Bokavård.se.

1177 Vårdguiden logo Fakta och Råd från 1177 Vårdguiden
Samtalsterapi dygnet runt, alla dagar

Behöver du någon att prata med?

Våra utbildade terapeuter finns tillgängliga för dig när du behöver det som mest.
Dygnet runt alla dagar.

Läs mer och kontakta oss idag!

Till samtalsjouren

Kategorier

Få erbjudanden & nyheter!

Skriv in din e-postadress här för att få senaste nytt och bra erbjudanden från våra kliniker.

Var vänlig vänta...