Jag sökte hjälp för mycket svår ångest hos flera instanser på Kullbergska under en och samma dag. Jag skickades runt mellan olika avdelningar och bara det är jobbigt när man mår dåligt. Hamnade till slut hos mobila teamet som jag tycker gör ett riktigt dåligt jobb. Jag har en beroendeproblematik i grunden och varje gång jag besökt mobila teamet tycker jag att jag blir dömd på förhand och inte alls trevligt bemött. Jag förstår inte hur man kan utgå efter nån slags praxis när man har med missbrukare att göra. Jag får alltid en känsla av att bli misstänkliggjord direkt pga ens bakgrund. Hade denna dagen en ångest jag aldrig upplevt förut, dödsångest. Men i och med min bakgrund får jag bara ett piller som dom påstår ska hjälpa. Tabletten hjälpte inte ett dugg och ångesten kom tillbaka. Jag såg ingen annan utväg att skaffa mig "adekvat" hjälp för min ångest på olaglig väg då jag va så otroligt rädd. Kommer aldrig att söka hjälp för ångest på mobila teamet eller öppenpsyk i Katrineholm igen då jag aldrig fått nån hjälp därifrån som lindrat min ångest. Vill tillägga att jag förstår att man är restriktiv med att ge nån typ av benzopreparat men för vissa är det det enda som hjälper mot ångestattacker jag vet också att det inte är en långsiktig lösning och det är inte nånting jag vill äta. Jag ville bara ha hjälp med den extrema ångest jag drabbades av. Tycker att psykvården har många brister. I fortsättningen kommer inte psyk att vara ett val att söka hjälp hos om jag drabbas av svår ångest igen. Många med mig och med liknande bakgrund upplever samma sak som mig. Det behövs en förändring när det gäller bemötande av människor med beroendeproblematik i Sverige. Just nu tycker jag att den alltför ofta är riktigt dålig. Denna kritik riktas mot öppenpsyk och mobila teamet.